Konstrundan Sjuhärad 2010

Föreningen Konstliv Sjuhärad

Foto: Llisa Hjertén

Ett liv med konsten har Anna Maria Nilsson och Peter Huzell, som också möttes och blev ett par tack vare sitt gemensamma intresset ? på en målarskola hos Arne Fallberg i Toarp.

Möte med konsten i Sjuhärad

– En konstnär vill hitta sitt eget sätt att uttrycka sig precis som en musiker, och vilket instrument man väljer är upp till vad man trivs med. Vi har valt skytteln och penseln.

Möt konstnärsparet Anna Maria Nilsson och Peter Huzell, som i helgen öppnar sin ateljé när det är dags för konstrunda.

Sista helgen i september förra året hittade ett 50-tal besökare till parets gemensamma ateljé i villan i Brämhult. Då var det premiär för Sjuhärads konstrunda i regi av föreningen Konstliv Sjuhärad. – Jag bakar mycket muffins och när besökarna kom hit fick de först sätta sig i trädgården och fika. Trädgården är en stor del av mitt intresse, jag fotar blommorna och tar sedan med dem i min konst, berättar Anna Maria Nilsson.

Grafik och väv, oftast med just blommor som motiv, är de tekniker hon arbetar mest med. Den vävnad som representerar henne på konstrundans samlingsutställning på Ålgården går i höstfärger, rostbruna och orange toner. Men de är inte hennes favoriter. – Nej, jag jobbar mest i blått, jag älskar blått, säger hon och pekar på växtfärgade garner i olika blå nyanser i hyllan i ateljén.

Egen teknik och stil

I andra änden av rummet står en tavla med två stora händer som håller ett pappersark. Den är inte färdig, men händerna ser ovanligt verkliga ut och visar sig vara prov på Peter Huzells egen, speciella teknik – en kombination av foto och målning i akryl. Hans stil är också egen, gärna med ett ironiskt eller humoristiskt anslag. Eller vad sägs om tavlan Utsliten, som visar en pigg och lättklädd kvinna stående på en samling utslitna tvättmaskiner. Eller Fransyskan, som visar en man med en ko i koppel, med en fransyska på var sida – en kvinna och en köttbit. Anna Maria Nilsson och Peter Huzell kallar sig deltidskonstnärer, eftersom de har andra yrken också, för försörjningens skull. Hon är arbetsförmedlare och han datakonsult.

Bred publik

Genom konstrundan får de chans att visa upp sig för en bredare publik och efter förra årets runda vet de att det inte bara är de redan konstfrälsta som kommer på besök. – Det här är ett väldigt bra sätt att få ut Sjuhäradskonsten till invånarna runtomkring. Och att få ut konsten är viktigt, säger Anna Maria Nilsson med eftertryck. Paret tror att konsten blir mer lättillgänglig även för de ovana när den visas direkt i konstnärernas ateljéer. – Ja, jag tror att många känner så, för en del tror ju till exempel att det kostar pengar att gå på galleri, säger Peter Huzell, eller de tycker att det ser snobbigt ut och törs inte gå in. Här vet de att de är välkomna.

En chans att visa sig

För dem själva handlar rundan om att få ut sitt budskap. – Konst handlar ju om att uppleva något, ge uttryck för känslor och tankar. Naturligtvis vill vi få en chans att visa vad vi gör och någon kanske är intresserad av att köpa, men det är inte huvudsaken med rundan, säger hon. – Däremot är det ett sätt att göra reklam för sig själv, för det måste man göra. Talar man inte om att man finns, så finns man inte, fortsätter han.Konsten är ett sätt att leva för dem. De besöker gallerier och museer tillsammans, de köper konstböcker och pratar mycket bild med varandra.

Men hur är det att vara ett konstnärspar som lever och arbetar tillsammans, blir det konkurrens eller ger ni varandra fördelar? – Man hjälper ju varandra, men idéerna får man nog mest själv, säger Peter. – Vi har ju väldigt olika uttryckssätt och olika tekniker, så det blir inte så mycket konkurrens, säger Anna Maria.

Kan ni bli avundsjuka på den andres framgångar då, eller att den andre kanske lyfts fram mer? – Nej, jag tror inte att det är någon större risk, säger hon. Jag tror att vi är i den åldern då vi unnar varandra den framgång vi får i så fall.

Pia Mattzon